Visst, jag vet att vi ständigt hör att det finns en konsumtionshämmande effekt med dyrare bensin och att det då ska ge bättre miljö på sikt men när jag läste miljöekonomi för sisådär 15 år sedan togs drivmedelsbeskattning upp som ett varnande exempel. Kärnan i detta har inte ens Anders Borg fattat än:
Höjd drivmedelskostnad gör redan lägre avlönade jobb i glesbygden svåra att motivera. Inflyttningen till storstadsområdena är konstant hög. Det är oftast de med bäst utbildning, minst antal barn och med skarpaste viljan till anställning som flyttar från landsbygden. Så länge det inte finns kollektivtrafikalternativ så dräneras närområdena och koncetrationen av boende ökar i storstäderna.
Det är såklart inte bara bensinpriset som skapar detta men ofta är det droppen som får bägaren att rinna över.
Det bor idag ca 3,8 miljoner svenskar i de tre stora storstadsområdena om pendlingsbara orter till Stockholm, Göteborg och Malmö räknas in. Det är en ökning med ca 350.00
0 på tio år. Och 300.000 på tio år dessförinnan. Och det kommer att öka med mer än 350.000 till under de kommande tio åren.Detta skapar kaos i bostadsmarknaden med överhettning, kaos i kollektivtrafiken (pendlandet över Öresundsbron ökade med 33% från förra året), kaos i barnomsorgen, kaos i äldreomsorgen, kaos i psykvården (alla är inte friska som flyttar in), kaos i skolorna, kaos kaos kaos. Allt byggs ut i rasande takt, vägarna repareras och byggs ut med stor koncentration på storstadsregionerna.
Det är alltså så att nettoinkomsten ökar för arbetande om man flyttar till staden? Nej inte i genomsnitt. Det är inte bara trångt i staden, det är mycket dyrare också. Men, det är där jobben finns idag trots drömmande visioner om att arbeta på distans från ett torp i Tingsryd eller nå't sånt.
Problemet med att dabbla runt med drivmedelsskatter för att styra miljökonsekvenser är att man med detta också politiskt styr företagsetableringen till storstadsregionerna då de vill vara där den tillgängliga och kompetenta arbetskraften finns.
Och vice versa.
En ytterligare skattehöjning på drivmedel sätter ännu mer fart på denna karusell.
Är det då inte bra att skatten dras in och kommer miljöåtgärder till nytta?
Jo om det vore så väl. Statens skatteintäkter på drivmedel är ca 70 miljarder per år och de pengarna går till mycket annat än att hjälpa miljön. Så statskassan har vant sig vid detta flöde och ökar nu det i miljöns namn.
Men är det då inte privatbilismen som är problemet och nu ändras väl beteendet?
Tro f-n det. Under de senaste 30 åren har drivmedelsbeskattningen stigit med hundratals procent, samtidigt har vägtrafiken i Stockholm ökat med 65% för samma period.
Samma sak gäller transportsektorn som står för ca 30% av koldioxidutsläppen inom EU, den ökar med 8-10% per år trots ökade kostnader.
Detta bevisar att vi tar de ökade kostnaderna för att vi måste transportera oss och alla tomater, äpplen, bullar, kläder, plastpåsar mm. Måste för att karusellen snurrar snabbare och snabbare, att ta barnen till de centraliserade storförskolorna, ta sig själv till arbetsplatsen, maten hem från köpcentrat, den nya plattTVn från Media Markt, gör det på bussen om du kan.
Alltså kan vi bevisa att drivmedelsskattehöjningarna går hand i hand med trafikökningarna. Har då dessa inget med varandra att göra? Sannolikt väldigt lite. Lösningen är inte att straffskatta arbetstagarna till döds.
Ändå ska vi alltså fortsätta att höja?
Jag rekommenderar en läsning av Freakonomics, den löser inte detta problemet men Steven Levitt jobbar med att lösa incitamentsproblem dagligen och det är vad han är berömd för (berömd i hela ekonomivärlden alltså, inte så stor), på tal om ekonomer, se denna snutt från Galenskaparna
Skulle man börja rota på allvar med detta borde man nog på allvar fundera på vad bilen är, var den ska vara, hur och var den ska produceras och med vad den ska drivas.
Jag ropar efter politiska visioner kring framtidens persontransporter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar