Förändringsropens förändring

I efterspelet av Supertuesday så har nu Obama gått i elva rakar vinster mot Clinton. Vips har tyckarna, skribenterna, bloggarna och politiska kommentatorer en klar bild av att nu, nu är det kört för Clinton.
För några dagar sedan så skrev de, om Clinton vinner Ohio och Texas, då är hon på banan igen. De senaste två dagarna så är de övertygade om att inte ens det räcker. Observera att detta är samma personer som i oktober-november skrev att Clintons seger redan var kassaskåpssäker, det enda sättet att förlora var att göra ett gigantiskt misstag. Nu skriver de samma sak om Obama.

Och ändå har ingen av dem gjort några misstag. Inte av betydelse iallafall. Vilket visar att två av två goda organisationer med starka ledare så måste det till slut ändå bara vara en kvar: There can only be one som Highlander sa.

Men ropen skallar, ge upp Hillary! Ge plats för en enad front mot Republikanerna. Men på samma sätt som Giulianis erfarna stab gjorde totala felbedömningar, så kan det också ligga till med analytikerna.

Valet har blivit spännande just pga att det är två jämna kandidater, så kan det också vara i huvudvalet, folket vill se en lång utdragen spännande kamp mellan likvärdiga kandidater så att det är upp till organisationerna att engagera röstarna, på gatunivå, i varje kvarter. Huvudmålet för hela denna unika resa är kanske mer att restaurera en raserad syn på landets demokrati istället för att hetsa fram en vi mot dom attityd.

Jag önskar att vi hade möjligheten att få till en så här engagerande och spännande valrörelse när vi går till EU-val nästa år. För vad få förstår är att EU står inför den kraftigaste förändringen under hela sin historia, och det är det ingen som vill prata om i svensk Riksdag, i praktiken kan vi banta ner Riksdagen till 20% av dagens om S, M, Fp, Kd och C får majoritet i den svenska EU-gruppen, då hamnar beslut om Sverige och Sveriges roll i Europa, i Bryssel.

Så de som ropade Förändring! i riksdagsvalet 06, de ropade förgäves. För blocken var eniga (möjligtvis undantaget V) om att Sveriges demokratiska system skulle avrustas till EUs förmån. Så lär det bli utan en folkomröstning (som samma partier inte vill ha) om Lissabonfördraget släpps igenom.

Så vi får väl aldrig se en bra och spännande valrörelse mer på nära håll. Nu är det en distanserad och administrativ EU-styrning som gäller. Ni valde det själv skulle jag kunna säga men faktum är att det gjorde ni inte. Era politiker valde det åt er och jag kan bara inte inse vad de såg för fördelar i det.

Reinfeldt och makten

Trots generationsskillnaden, politiska partiet och den personliga bakgrunden, Reinfeldt har gjort en Persson.
En Persson kan definieras som en regeringsmetod som bygger på val av svaga ministrar utanför styrtrojkan, traditionell svågerbaserad tillsättningspolitik på högre poster och en på djupet helt tom vertygslåda för att förändra landets tillväxt.

Visserligen kan man med fog säga att Reinfeldt gjort de Nya Moderaterna rättvisa, men jag trodde att Anders Borg m fl skulle kunna trolla fram mer än en kopiator ur ärmen för att faktiskt bygga det Nya på något nytt och eget, tyvärr blev det inte så istället har det kopierats fritt från både S, Sd och Junilistan. Tyvärr är det också så med sådana studenter som bara kopierar, man lär sig inte förstå de inre sammanhangen och logiken bakom de förslag som man lånat friskt av.

Kanske kan man kalla det ett ungdomligt misstag, oerfarenhet eller bara en god vilja som inte hittar fram. Men faktum kvarstår, det är uppenbart att Alliansens regeringstid är starkt präglad av ett famlande efter metoder för att göra förbättringar.

Misslyckanden:

Flyktingpolitiken, var inkonsekvent och tunn i retoriken under S, nu är den ännu värre och tyvärr totalt kopierad från Sd. Visar på att insikterna om den globala transitionen, EUs inverkan på våra lokala svenska beslut, omvärldens syn på svensk politik, är noll. Noll.

Sysselsättningspolitiken, sänkta ersättningsnivåer har inte skapat fler arbetstagare, helt enkelt för att det är en total skillnad mellan vad företagen söker och vad de arbetslösa kan. Nu har vi brist på hantverkare, projektledare, IT-folk, språkkunniga och internationell erfarenhet. För att inte prata om en total ignorering av landets entreprenörer, var f-n tror regeringar att framtidens jobb kommer ifrån? Volvo? Saab? Ericsson? Svensk Kassaservice? Wake up!

Vårdpolitiken, de pratar och pratar, samtidigt så är de regionala budgetarna körda i botten, akutintagen är en tombola med livet som insats, inga insatser för preventiv friskvård bejakas osv. Antingen måste någon i regeringen bli allvarligt sjuk för att de ska få insikt eller så tror de på mirakelmediciner från landets högdebiterande läkemedelsbolag.

Skolpolitiken, med en härlig retorik hämtad från Stig Järrels Caligula i filmen Hets ska nu landets barn piskas in i betygsfållor, helst enligt Sovjetisk modell där 6-åringar ska inse vikten av att skapa höga betyg, inte en skola för livslångt lärande. Flumskolan kallas det men är inte det mer ett utslag av att skolvärlden rekryterar sina ledare från gruppen Misslyckade Lärare? Ge ledarskapet i skolan en ny chans så finns/fanns redan en utmärkt skolplan att sätta i verket, kompetenta lärare, det finns det. Barn som vill lära finns det, metodik finns. Ledning saknas men det kanske är signifikativt att också landets ledning är rekryterad på samma bas som skolans.

Sedan orkar jag knappt kommentera Försvarspolitiken. Bara det att de inte kan styra upp en sammanfallande försvarsorganisation säger väl allt, där en påstådd omställning ska kosta mer än business as usual.
Säkerhetspolitiken med polisens totala sammanbrott i ledningsnivå. En väldigt snurrig och tafatt analys av närområdets indirekta och direkta hotbild, endast nödtorftigt räddad av Carl Bildts enmansshow inom Utrikespolitiken, kanske det enda område som Alliansen överglänser föregående regering. Inte så svårt men ändå.

De Nya Moderaterna, sätt er ner på skolbänken och lär er lite om makroekonomi, EUs styrsystem, vikten av att vara självkritisk och framtidens innovationsindustri, redan nu en drivkraft i Kina och Indien.

PS. enligt nya siffror så beräknas Kinas BNP gå om USAs år 2010, inse att vi lever i en ny maktbalans DS.