Kompletterande transportsystem

Efter att ha kört +200 mil t/r till Grövelsjön för att återigen uppleva den storslagna fjällvärlden i sin mest södra utlöpare på gränsen till Norge så kommer här en liten kort sci-fi skiss på ett kompletterande transportsystem.

Ursprungligen började jag och några andra spåna redan i början på 90-talet om hur ett effektivare sätt att transportera gods skulle kunna se ut. Diskussionen då handlade mest om hur järnvägssystemet i Malmö var igenkorkat och säckstationen inte var bra för stadens planering. Utifrån det utformade jag och Anna Hamberg -91 ett förslag till Malmö Stad om hur Citytunneln borde dras för att försörja stadens pulscentrum på ett bättre sätt än den dåvarande idé man hade, transitionsteori, tidsgeografi mm blandades med våra teorier. bl a föreslog vi en helt ny centralstation vid kontinentalbanans mest östra läge plus en rangerbangård norr om den på en plats som idag hade legat mellan inre och yttre ringvägen. Nog om det.

En modern godsförsörjning skulle innebära att lokala distrubutionscentraler kunde byggas upp osv. Det ledde så småningom fram till en rapport -00 åt SABO om modern informationsteknik i kombination med säkerhet, varutransporter och nya tjänster i höghusområden där en alternativ containerstandard kunde komplettera tvärgående transporter från centrala omlastningsplatser, givetvis med ett större frågetecken för vilken typ av fordon som skulle lösa den tvärgående transporten. Miljöanpassningen krävde också alternativa drivmedel som inte fanns då, biogas fanns i Kristianstad och på gång i Eslöv, etanol inte, rapsdiesel, nja, många frågetecken. Borde man verkligen kräva alternativa fordon för att kunna skapa en rätt dimensionerad tvärtransport? Fokus blev istället på bättre logistiska lösningar meddecentraliserade beställningssystem för samkörning i lokal distribution.

De senaste tio åren har det blivit uppenbart för flertalet att svensk och europeisk järnvägstrafik inte har vuxit i takt med övriga transportslag och det beror både på bristande kapacitet på rälsen och höga driftskostnader för järnväg kontra lastbil. Att bygga ut persontrafiken med snabbtåg är en kolossal investering och det är på gränsen till samhällsekonomiskt lönsamt om man jämför med vad ny motorväg kostar. Dock så kan man alltid laborera med värdering av miljöeffekterna av en förflyttning av persontrafik till spår vilket då på något siffermagiskt sätt skulle visa på att det vore rätt.

Om vi för en stund bortser från tjusningen med snabbtåg och istället tittar på hur man frigör kapacitet i det befintliga spårnätet för att kunna köra mer persontrafik så finns det några miljöförbättrande alternativ:

1. Separat godstransportspår istället för snabbtågspår
2. Miljöanpassad godstrafik på väg med någon form av effektivare containersystem
3. Nytt transportsystem som ersätter minst 50% av godstransport på väg mellan Stockholm-Malmö-Göteborg och som kan byggas ut på sikt

Alt 1 kostar inte lika mycket som snabbtåg men minst hälften ändå, kanske 50 miljarder. Fördelarna är att det är en känd metod som vi vet hur den funkar, nackdelen är att det är en känd metod som vi vet hur den ofta inte funkar. Dessutom kan den inte konkurrera med vägtransport ekonomiskt om inte radikala avgifter på vägtransporter införs och då måste det ske i hela EU annars är det något som kan överklagas som en konkurrensbegränsning och då blir det aldrig av.

Alt 2 drar med sig flera obehagliga effekter som brist på miljöanpassade drivmedel med stigande pris som följd, fler olyckor, mer väginvesteringar mm. Detta alternativ är något som borde införas på befintlig vägtransport av gods, inte att bygga nytt som ska köra parallellt med det gamla. Håller inte marknadsmässigt.

Alt 3 är rättt spännande. Tittar man på vilket transportsätt av gods som är mest effektivt generellt sätt så är det pipeline, man pumpar fram godset i ett nästan slutet system vilket minimerar handpåläggning och har hög driftsnivå, 98-99% upptid. Men det är svårt att pumpa fram prylar till terminaler.

Eller är det så?

En byggtekniskt intressant lösning kunde vara en sorts medelväg mellan en modern sänktunnel och en pipeline. En kompis spånade på ett halvöppet tråg och det har ekonomiska fördelar i byggnationen men är samtidigt öppet för väder- och människopåverkan vilket är spårtrafikens nackdel.
En betongpipeline i korta segment? En sorts kulvert med dimensioner för att ta containers? Som kan drivas fram som en pipeline pig; sk pigging?
Eller kan man faktiskt tilta ett tråg och istället för att bygga en cirkulär pipeline så är det ett kvadratiskt tvärsegment som passar fyrkantiga containers mycket bättre?

I tiltat läge kunde en kombination av ett större drivpaket i bottenvinkeln och stödrullager i sidovinklarna hålla allt på plats.

Eftersom detta skulle vara ett styrsystem med nästan total avsaknad av människor inblandade så kunde packningsgraden i pipen (pajpen?) vara hög, också hastigheten och om vi utgår från att det är el som driver systemet så blir också miljöpåverkan låg. Omlastning till lastbil, tåg eller båt bör ske vid smarta omlastningsterminaler, givetvis är det inget som hindrar att mindre containers á la 1,5 x 1,5 x 3 m samsas i denna nya typ av pajp-fordon (pajp-pigs?) och kan då lastas till minde lastbilar för lokal transport. Eller varför inte bygga samma typ av system fast i mindre dimension mellan mindre omlastningscentraler inom tätorter? Bara visioner...

Skissen visar pajpen som en trafikseparerande enhet i mitten av en väg där den då ersätter vajer vid 2+1 eller dike/vall vid 2+2 väg.

Med tanke på hur j-la tråkigt det är att köra bil så kunde jag t om tänka mig att färdas som person i pajpen; någon som hänger med?