Under det senaste året har flera
debattörer hänvisat till
Romklubbens "Tillväxtens gränser" som ett
nu gångbart dokument för hur vi ska tackla recession, oljeberoende, tillväxtbegrepp mm. Trots att den länge varit utdömd som oseriöst generaliserande och i brist på bevisföring.
Det är oroväckande. Den bygger på en princip där vi i väst är de upplysta som ska upplysa de inte så upplysta i resten av världen att det vi gjorde när vi startade konsumtionssamhället, det ska inte de göra utan de måste välja en annan väg för att resurserna inte kommer att räcka till.
Detta vi-dom perspektiv är obalanserat och debatten har haft inslag rasistiska tongångar, dessutom är det i grunden ett felaktigt antagande.
Missförstå mig nu rätt, resurser är det ständigt kohandel om så i ett strängt perspektiv så är det alltid brist på resurser. Råvaror som det pratas så mycket om, är en förlegad benämning på det som vi använder för produktion, idag är huvudsakligen produktion baserat på processat material, vi bygger inte bilar av råvalsad järnplåt,
det är ytterst raffinerad plåt som har en mycket mer bearbetningsintensiv process idag än bara för 15 år sedan, med mycket forskning och utvecklingsarbete bakom sig för att kunna leva upp till förändrade produktionskrav.
Idag är alltså själva processen så omfattande och kostsam att råvarubasen är mindre intressant, det närmar sig nu ett läge där återvinning av kaserad metall kan vägas in ekonomiskt i produktionen, se bara på aluminiumburkar. En 25 år gammal bil skulle kunna processas om och bli tre bilar idag då det används mycket mindre metall i dag.
Plastpolymerer ersätter i allt högre takt andra material och en rationell återvinning skulle i princip nolla behovet av olja som råvarubas för den produktionen. Så här fortsätter det på punkt efter punkt.
Den stora miljöfrågan är hur vi ska få fram den energi som behövs för boende, transporter och produktion. Nu skallar ropen efter mer kärnkraft igen och det är lika stort hål i huvudet som förra gången vi arbetade oss in i ett kärnkraftsberoende. Energibesparingarna lyser med sin frånvaro och hela tiden letas det efter sätt att bevara vårt sätt att bygga och drifta bostäder, bevara och drifta transporter och bevara och drifta produktionen.
Det som forskare och innovatörer arbetat intensivt med de senaste tio åren är just hur vi kan skapa andra typer av energislag och alternativa drivmedel till transporter. Här är idag ett investeringsfokus i USA men det är nästan noll i Europa. Det finns teknik, det finns lösningar men det saknas vilja att använda dem.
Istället sitter tokskallarna och dillar om hur vi ska folk att cykla mer. Inse verkligheten, folk kommer att köra bil tills mackarna stänger kranarna. Dessutom är det inte alls säkert att de måste stänga. Det finns nämligen
nya alternativ men inte i fullskaleprojekt än.
Den recession som påbörjats nu genom USAs urusla budgetarbete och europeiska företags misslyckande i att sälja sina produkter utanför Europa, leder till en finansiell minikris där bankerna gnällande ser en dyster framtid. De skulle sparat mer på sina rekordvinster under den senaste tioårsperioden... Nu blir plötsligt recessionen ihopkopplad med miljöförändringar, Irakkriget och gud vet allt. Detta är rent nys.
Dessutom finns det ett flertal aktörer som gör oron inför miljöproblemen till en kassako, de piskar upp rubriker som att isarna smälter och städer läggs under vatten. Visst är det så men det sker så långsamt att vi hinner kompensera mer än väl för detta. Åt den globala uppvärmningen är det tyvärr inte mycket att göra, det skulle lagts om politik, skatter och styrsystem för 20 år sedan för att få någon effekt.
Koytoavtalet är välmenande men mer eller mindre verkningslöst faktiskt. Det som behövs nu är den totala insikten av att vi samtliga måste satsa oss ur den soppa vi satt oss i. Mer investeringar, ökad fördelningspolitik, skatteväxling, mer styrning av energimarknad och produktion. Inte mindre av allt detta som det är nu.
Hela näringslivet skriker att om ni reglerar mer nu så stoppar ni tillväxten. Rena nyset det med. tillväxten har enormt bra förutsättningar för framtiden. Morgondagens produkter kommer i en allt stridare ström, aldrig har vi varit i en så innovativ tid och det får vi till stor del tacka Internet för. Genom en öppnad information så klarar idag produktutvecklare av att analysera nisch efter nisch på 1/10 av tiden mot "före 95"; delad information har ökat innovationstrycket så till den milda grad att det nu är Kina och Indien som är världsledande på produktutveckling.
Inte Sverige.
I Kina
ökar antalet högskolestuderande med ca 300.000 per år, det är lika många som totalt är inskrivna på högskola och universitet i Sverige.
Tillväxten i Asien begränsas inte alls, den finner ständigt nya vägar. Empiriskt visas det gång på gång på gång att materialbesparingar, återvinning och energieffektivitet förbättras för att uppnå högre lönsamhet. Tyvärr offras miljön hela tiden på detta altare och det är på ett rått sätt väldigt bra att petroleumet börjar sina, det driver innovationen och förståelsen för förändringsbehovet snabbare och snabbare.
Precis som Romklubben fick totalt fel om världssvält så har också dagens domedagsprofeter fel. Världen går inte under men den är i ständig förändring och med en konstant tillväxtmotor på högvarv så finns alla förutsättningar för att rusta världen med bra verktyg för att stoppa miljöförstöringen nu.
Men den vägen går inte genom att konfiskera bilar, långtradare och flygplan och ersätta dem med cyklar, det kan jag lova.
